Danelagen (även känd som Danelagh; engelska: Danelaw; fornengelska: Denelagu) är en benämning som uppkom på 1000-talet på den del av norra och östra England som från ca 876 till 954 stod under nordgermanska (främst danska, daner, därav namnet) herrars överhöghet (den norska delen av nordvästra England räknas inte till Danelagen). Termen används även för att beskriva de lagar som fastställdes mellan den engelske kungen Alfred den store av Wessex och vikingakungen Guthrum sedan Guthrum förlorat år 878. Omkring år 886 slöts ett avtal mellan de båda kungarna som fastställde respektive rikens gränser och upprättade relationer dem emellan. Under 900-talets första hälft erövrade dock kungarna av Wessex större delen av det danska området; den sista danska staden, York, föll år 954.